frost

Jag går på gatan och tänker samma tanke varenda gång; 'gud vad allting ska se likadant ut'. Villor och volvos så lång ögat kan nå. Kommer innanför dörren, suckar över att behöva ta av mig ytterkläderna. Går till kylskåpet direkt. Öppnar, ser inget intressant och stänger. Bär in skolväskan på rummet. Går tillbaka till kylen. Står där en längre stund och verkligen bränner med blicken genom sortimentet. Hittar ingenting och stänger. Går och sätter på datorn. Tänker att 'det måste ju finnas nånting' och går med beslutsamma steg åter igen mot kylskåpet. Inser att det är lönlöst att försöka hitta något ätbart i djungeln av barnmat, rester från gårdagens middag och burkar med konstigt innehåll. Drämmer igen kylskåpsdörren och tänker surt att så jävla svårt kan det väl inte vara att handla så man har mat hemma.

Sedan finns det dock gånger när man öppnar och redan när man nuddar handtaget känner att nu, nu finns det något. Hela kylskåpet lyser och jag blir varm inombords. Mamma har köpt festis.