frost

Sitter och ser på när elias packar och fixar och donar. Jag vill inget hellre än att slita upp allt han packat och spänna fast honom på en stol, också får han sitta där tills han missat flyget. Jag hatar hejdå. Och jag hatar det ännu mer när det sker på en dum 141 buss där han ska gå och av och jag åka vidare. Därför har jag bestämt mig för att tröstshoppa upp mina allra sista pengar och låtsas att jag mår strålande. Ja, så får det bli.