frost

Jag önskar att regnet skulle smattra mot rutan. Det gör det inte. Det är sol med starka vindar. Solen gör att folket vågar sig ut ur sina båtar och lyxiga näsethus för att komma till hamnen och ha åsikter. Jag jobbar nästintill ihjäl mig, och jag får ingen uppskattning. Att jobba 8-18 varje dag och städa toaletter så att det enda jag ser när jag cyklar hem är mr muscle och smutsiga golv, det är ingen som uppskattar det. Denna veckan har jag fått sex telefonsamtal från folk här i hamnen som behöver hjälp eller har något att klaga på när jag är ledig. De hittar minsta lilla anledning att klaga. Är jag inte på kontoret en halvtimma för att faktiskt gå och städa toaletterna, då bryter helvetet lös. Själsord och arrogans bara väller över mig. Gamla gubbar står och skäller ut en 16-åring när hon inte ens gjort något fel. Det är inte det att de skäller ut mig och klagar på allt hela tiden som gör mig så satans upprörd. Det är på sättet de gör det. De har ingen som helst rätt att orespektera oss och att trycka ner oss för att visa den ynka lilla makten de har i livet. Det är bara så jävla fel. 4 dagar kvar tills jag slutar. Andas felicia, andas.