jag är tjejen med för mycket tankar.
Jag tror att man kan vara lycklig och må skit samtidigt. För det är lite så jag känner mig. Jag känner att jag inte har någonting att se fram emot i framtiden. Alls. Att det finns väl ingen mening med att lilla (stora) jag klampar omkring här på jorden och inte fyller någon funktion. Folk går vidare med sina liv, gör nya saker medan jag står kvar och stampar med samma nedgående ögonfransar och lite för kramgoa lår. Det värsta av allt är väl att jag har slutat att ha förväntningar på saker. Jag har inga förväntningar på denna helgen, jag har inga förväntningar på alla hjärtans dag och jag har inga förväntningar på sommaren. Jag kan hitta så mycket fel med mig själv att det är det enda som tar upp hjärnutrymme. Jag önskar att jag var en sån som bara kunde totalälska allt med sig själv men jag är inte det. Och det är oftast det jag mår skit över. Jag älskar min pojkvän till döds och han gör mig så lycklig. Men samtidigt som han gör mig lyckligast i världen så mår jag ändå skit över mig själv. Det är så med mig. Hur bra jag än mår och hur lycklig jag än är så finns det alltid en röst inom mig som liksom väser i mitt öra att jag inte förtjänar att må bra och undrar varför min pojkvän vill ha mig när det finns så många andra vrålsexiga tjejer. Jag kan skriva allt detta för att det ändå bara är sex personer som läser min blogg per dag. Jag kan också skriva detta eftersom jag kommer må bättre senare. Det gör jag alltid.
